The Worst Christmas Ever

Sufjan Stevens made the only Christmas Record that I can play without my daughter complaining. "Songs for Christmas" is a beutiful box with five records originally made 2001-2006, they are all individually packed with nice covers. A strong recommandation, buy it and save it for many a Christmas to come.

Christmas Mix 2009

I promised to give you some examples from my Christmas Mix 2009:(The Swedish version of this list was published at Kulturbloggen.)

1) ”Bling, bling jul” with Dogge Doggelito, hip-hop and suburbs brings Christmas Joy. Listen at You Tube.
2) New for this year: ”En julsaga” is a Swedish version of Fairytale in New York with an odd couple, Lotta Engberg, singer and Bingo-hostess in television and well known actor Sven Wollter. Listen here.
3) ”I’m a Christmas Tree” with Wildman Fischer – 28 seconds with a man that got his first record produced by Frank Zappa. Live version here.
4) ”Bjällerklang” with Anna-Lisa Ingemansson must be the best version of Jingle Bell that ever was (vote and listen at Radio Östergötland).
5) ”Det var så länge länge sen” (It was long, long time ago) with Mats Hagberg Band is an odd song from Ljudolf Studio, they produced a Christmas Records even last years. A song that deals with the problem of too little fun and too little sex at Christmas. Listen at Ljudolf Studio.
6) ”Skinkan är för stor, morsan” (The Pork is too Big, mum) with Totte Wallin and Gunnar Svensson was never recorded, I got it from somebody that copied it from at TV-program. Everything is too big when it's Christmas, even the food.
7) “Mister Russian, Please Don't Shoot Down Santa's Sleigh” with The Sensational Little Shana Lynette takes us back to Cold War. Listen here.
8) ”Jag ger dig julen” (I give you my Christmas) is the closest you would get to a Swedish version of ”Do they know it’s Christmas” with Klasse Möllberg. (You might still find it in certain shops but I can't find at netshop that sells it.)

Old Music Usually Better Than New

Sorry Swedish again. This is an article that I have written for another blogg, Kulturbloggen:

Bästa julskivan är gammal – ju förr desto bättre
Julmusik är extremt enformigt, ofta handlar det om nya versioner av 8-10 välkända låtar som återvinns på skiva efter skiva. ”Chestnuts roasting on an open fire…”, ”Dashing throught the snow..” … (slipper man själva bjällerklangslåten – som för övrigt är den äldsta av dessa standards - så har de i alla fall lagt på lite bjällror i bakgrunden”, bjällror är julljudet framför andra).

När man handlar julklappar får man den definitiva överdosen. Då spelas smetig julmusik så att sirap rinner ur öronen, för några år sedan gick facket ut och vädjade för sina medlemmars räkning att de skulle slippa höra julmusik mer än 2 timmar om dagen.

Med detta sagt så får jag ändå medge att jag älskar julmusik. En annan sorts julmusik. Jag älskar det sakrala, vackra och klassiska. Som riktigt bra inspelningar av brittiska Christmas Carols. Eller när London Symphony Orchestra med kör tar hela Albert Hall i besittning och sopranerna klarar alla höga tonerna i "Oh Come All Ye Faithful" med den självklarhet som bara en av världens bästa körer har.

Jag älskar också det som väl kan beskrivas som raka motsatsen: när Sufjan Stevens sätter sig i vardagsrummet med sina vänner och skapar lägereldsstämning på sina fem underbart söta julplattor inspelade under början av 2000-talet, senare samlade till ”Songs for Christmas”. Här är det snarare närhet och innerlighet som utvinns ur samma sång. Att höra "Det är en ros utsprungen" med Sufjan är som att höra den för första gången.

Andra nödvändiga julplattor för mig är den avstressande Ital Skurks ”Fira jul i fred” (reggaeband från Stockholm) och sist men inte minst Blind Boys of Alabamas fantastiska energkick ”Go Tell it on the Mountain”.

Det tar tid att lyssna in en julplatta liksom andra bra plattor och man brukar dem ju bara en kort tid per år. Därför är det inte säkert att det som just landat håller i längden. Jag har ännu inte skaffat mig och lyssnat in mig på Bob Dylans julskiva, men en gissning är att den kan bli en sådan favorit. Jag trodde Chris Isaacs julskiva var en klassiker, men den spelar jag aldrig någonsin längre, det där visar sig alltså med tiden.

Nytt är ingen fördel i min julvärld, helst ska det vara gammalt och gärna mycket gammalt. Jag har en back med stenkakor som går varm varje jul och där finns favoriter som ”Julgranen från mina barnaår” med Harry Brandelius och Thor Modéns klassiska ringlekar på Skansen med Skansens kör.

Avslutningsvis älskar jag det fåniga, tramsiga och löjliga. Låtarna som spelas när jag är jul-DJ på klubb Sunkit veckan före jul och som går varma även här hemma under julstöket. Falsksång, pretentiösa försök att skapa nya julhits och udda artister vars mission få förstår (utom vi på Sunkit) gör mig alltid på gott humör. Återkommer med en lista över årets favoriter.

Read about Christmas records at Sunkit

I just wrote an article in swedish about Christmas Records at klubb Sunkit. It starts like this:

"Det är något särskilt med julen. Och det är något väldigt särskilt med alla julskivor. Anna-Lena Lodenius är samlare, ständig gästdiscjockey på Sunkits julfester – och här berättar hon om några av sina favoriter.

Någon gång i början av december skickade Fredrik af Trampe ett mail:

Du måste gå in på Spotify och lyssna på Sven Wollters och Lotta Engbergs svenska version av Fairytale in New York. Vad ska man säga?

Sven Wollters eventuella sångförmåga och märkliga skivutgivning är ett kärt samtalsämne, och hans första (?) julrelaterade skivinspelning ger nya infallsvinklar. Det är något med kombinationen Bingo-Lotto-Lotta som sjunger om att vinna på lotteri och raspiga Wollter som föremålet för hennes stora kärlek.

En annan jul rätt nyligen var det Lasse Berghagen som fick mailboxen att fyllas i december. Han framträdde precis som Lotta Engberg med egen julshow i TV4 och gav samtidigt ut en julskiva. Urvalet av låtar kändes relativt normalt, med ett undantag: Jag vill inte va’ din pepparkaksgubbe. En text som man kan grubbla mycket över och för varje gång blir man mer och mer rosig om öronen. Exempel:

Jag vill inte va din strut med karameller
som du kan gå och suga på
en julbock vill ja inte vara heller
nej jag vill va nåt mycket bättre än så…
Dessa två exempel visar att det, som Magnus Nilsson påpekat, inte är all musik som kräver några års karantän för att platsa på Sunkit."

A Christmas-rap

Two rather old men, known from television, tries to sing in modern hip hop-style about Christmas. The result is rather amazing. Harald Treutiger was presenting the first Swedish version of "Robinson", amongst other things. Leif "Loket" Olsson is mainly known for "Bingo-Lotto", a program that was raising money for sports.

This is from the same album as another video that I shared last ("Father Christmas meets Adolf Hitler").

New Christmas-favourites for 2009

I am a slow starter this year, so far little has been done to my Christmas Music Collection. It is so big right now that I rather need time to listen to what I have than finding new songs. Still there are some new records that I want to recommend. Unfortunately they are all in Swedish.

The first record was out already last Christmas, but somehow I never got hold of it. Swedish Hip Hop-legend Dogge Doggelito performs "Bling Bling jul". A song that I will certainly play at Klubb Sunkit. This year the Christmas Party will be at the 21 of December and I will play records together with my friend Trampe who also is a great lover of Christmas Music.

Another of my favourites this year I found on a CD with Christmas Music, "Ljudolfs Julblandning" that I got from Monica at Sunkit. She is also represented with a song on that CD, a nice song. But at Sunkit I will rather go for "Länge länge sen" with Mats Hagberg Band. A rough translation: It was a long, long time ago since I had some fun, and soon it's Christmas and things will get messed up, it was a long, long time ago since I had sex...

Last but not least Trampe pointed out to me that we finally got a Swedish version of "Fairytale in New York" (Pouges and Kirsty McColl) with a rather odd Swedish Couple Sven Wollter and Lotta Engberg. "En julsaga" is too good to be true if you ask me, and Sven Wollter proves yet another time that he is not a singer and never was. Try it out here. (He is a legend from stage and film and apparently still a Communist, she is a popular singer and leads various TV-programs.)